Publicerat 

Historik

Historik berättad av Ture Björkqvist (1929-2010)

Hur det började

Upprinnelsen till dagens Snäckan var att SMU (Svenska Missionsförbundets Ungdom) på Gotland ville ha bättre plats för sin verksamhet, särskilt på lördagskvällarna. SMU ville ha något som liknande Björkögården som man hade i Uppland.
Olika lösningar undersöktes. Konfirmation och läger var då förlagda till Varvsholms pensionat, och kontakt togs med styrelsen för Varvsholm om att försöka göra en ungdomsgård tillsammans. Man ville även att GMF (Gotländska Missionsförbundet) skulle överta hela rörelsen så att allt kom under en ledning.
Detta misslyckades, men resultatet blev i alla fall att SMU fick mark av Varvsholm att bygga på.
Den lokala SMU-föreningen på västra Gotland hade några år tidigare byggt ett mindre sommarhem på Varvsholms mark. Detta sommarhem överläts nu till SMU på Gotland, och på så vis kom Snäckan till.
Beslutet om överlåtelse av marken togs den 26/7 1967.

Snäckan byggs upp

En kommitté vald av GMF och SMU på Gotland fick ansvaret för att arbeta vidare med att planera för den byggnation som ansågs behövas.
Först byggdes det lilla sommarhemmet om, och anslutning till kommunalt vatten och avlopp ordnades. 1970 tillkom den stora byggnaden innehållande samlingssal, konferensrum, grupprum samt toaletter och duschar.
Därefter gällde det att ordna någon form av logi för konfirmationsläger och andra läger. Efter många funderingar beslöts att från Björn Liljeborg i Guldrupe inköpa tio småstugor med plats för sex personer i varje.
Stugorna utrustades även med kök, så att de kunde hyras ut till familjer under sommaren när de inte behövdes för läger och kurser. Fyra stycken levererades 1972 och sex 1973. Stugorna levererades färdigmonterade och transporten medförde vissa problem, men efter att ett broräcke sågats av, kom stugorna på plats. Stugorna anslöts till det kommunala vatten- och avloppsnätet, varför kostnaden per stuga blev betydligt högre än de 12000:- per styck de kostade att köpa.
Vid tiden för stugornas uppförande kom Gotland med i Stockholms distrikt av SMF (Svenska Missionsförbundet), vilket förbättrade Snäckans möjligheter. Det gjorde också att de sex sist levererade stugorna blev utrustade med WC. Stockholmarna tyckte att vi skulle ha en bättre standard.
Gården har sedan dess byggts ut efterhand som ekonomin har tillåtit. Den senaste större investeringen gjordes 1983. Då byggdes köket till, duscharna flyttades, en ny ingång till konferensrummet gjordes och ett pingisrum byggdes. Kostnaden för allt detta var 500000:-. I kassan fanns då 350000:-, resten lånades av en privatperson. 1989 anlades minigolfbanan som även den kostade en hel del.

Varifrån kom pengarna?

För att få in pengar i början av projektet Snäckan, ordnades insamlingar av olika slag som lotterier, loppmarknader, julgransförsäljning, löftesteckning mm.
Pengar från skogsförsäljningar i Missionsförbundets egen skog har även kommit Snäckan till del. Allt virke till huvudbyggnaden avverkades i förbundets skog. Avverkningen och sågningen utfördes av frivilliga krafter.
Några som trodde på projektet skrev också på borgen för lån i bank. Samtliga i styrelsen skrev på. Lån togs i Fardehems sparbank, Föreningsbanken samt i Sparkassan Ansgar. Från allmänna arvsfonden erhölls 50000:- i bidrag.
Församlingarna har inte behövt göra några större satsningar eftersom rörelsen ganska snabbt blev självbärande genom uthyrning till många andra grupper utanför vår egen verksamhet.

Några vi minns

Av många personer som betytt mycket för gården och dess tillkomst vill jag nämna Effe Palmqvist, Kurt och Kerstin Bjärhagen samt Thure Pettersson.
Till sist hoppas jag att Snäckan har fått vara till välsignelse för många och att den så skall förbli i framtiden.

Ture Björkqvist